Årets säsongsöppning på Olseröds Konsthall blir som vanligt på skärtorsdagen innan den stora konstrundan drar igång på Österlen.

Tête-à-Tête med Åsa Jungnelius och Josefin Gäfvert blir vår första utställning i år.

Samtidskonsten är i ständig förändring, de senaste åren har både textil och glas blivit upphöjda till de fina konstarterna. Tidigare sågs de mer som bruks och prydnadsföremål och inte direkt konst. Åsa Jungnelius har nästan egenhändigt ställt allt på sin kant med sin syn på glaskonst. Hon tänker mer på förhållandet mellan material och uppfattningar från betraktaren, hur vi ser på glaset i ett samtida tillstånd. Hon trakterar det fragila materialet som om det vore marmor eller en enkel plast, först måste man rasera för att bygga upp. Som kvinna har hon fört fram sin konst både ur ett genusperspektiv och med sina frågeställningar med hänvisningar till populärkultur och då speciellt kvinnans roll i samhället. I denna utställning kommer hon att visa några välkända objekt samt nya skulpturer.

Josefin Gäfvert har med sina vävda mattor fått ett stort gehör från både den professionella handarbets världen och konstvärlden. Att arbeta med något så traditionellt och ändå lyckas skapa sådana vackra och nyskapande arbeten kräver ett stort förstånd för teknik och material men även förmågan att se på sin egen situation som ung mor och konstnär i en relativt konservativ värld. Vi kommer att visa flera av hennes vävda mattor som ofta är dubbelvävda av material som hon framställer själv och framförallt färgar själv. Färgerna spelar en viktig roll i hennes konstnärsskap.

Nu kan vi med glädje presentera årets utställare: Först ut på skärtorsdagen är Josefin Gäfvert & Åsa Jungnelius; Fredrik Wretman är årets andra utställare med start i början av juni. Den tredje och sista utställningen är med Jårg Geismar & Johan Röing med början i augusti till den sista september. För mer precisa datum ber vi att få återkomma inom kort.

Nu har vi äntligen fått in en sändning av boken “Att leva med konst och design” av Anette Mörner. En inblick i hur privatpersoner skapar sina hem med högkvalitativ konst och design. 300:- frakt tillkommer. Kontakta Axel Mörner på axel@olserodskonsthall.se – tel 070-4915977

Gösta Wallmark in memoriam

Konstnären Gösta Wallmark har gått bort och lämnar ett tomrum efter sig, men även många fina minnen som vi kan glädjas åt. Hans konst finns kvar åt eftervärlden, som hans glada personlighet och alla fina arbeten och uppdrag han utförde under sitt liv. På Karlavägen 100 i Stockholm finns hans monumentalkonstverk Gul Vägg för allmän beskådan, han utförde även hela färgkodningen för Garnisonen som fastigheten är benämnd. På Gotland vid stranden i Bläse står hans skulptur Port mot Havet, i närheten ligger hans hem där Gösta och Viveka skapade ett vackert och tidlöst hem. Och många är de som har en målning av Gösta som alltid hade en poetisk blick i sina arbeten, det abstrakta måleriet var ständigt i rörelse och mot slutet gick han in i en ny fas med sina punkter som så småningom bildade rader. Jag och Anette är väldigt glada att vi fick ställa ut dessa målningar tillsammans med Vivekas keramik. Utställningen blev fint omskriven och Gösta var väldigt lycklig över det. Nu har han satt en symbolisk punkt för en lång karriär som vi alla kan glädjas åt framöver.

Mellan 4 augusti och 30 september visade vi utställningen Multi-Purpose med konstnärerna Stefan Johansson och Eva Schildt. Det var ett möte mellan Stefans abstrakta multi-koloristiska målningar och Eva Schildts unika designobjekt. Ett mycket uppskattat tilltag som besökarna ofta återkom till. Läs artikeln om utställningen här. Det kom även en fin recension av utställningen som Thomas Kjellgren skrev, läs här. Bild: Stefan Johanssons målning “Elementar”, 2017, akryl på duk, 140 x 135 cm. 33.000:-

Utställningen “If it happened it will last forever” har tidigare fått en artikel skriven inför utställningen av Sigrid Nurbo på Kristianstadsbladet. Läs här.

Det blev även en recension skriven av Thomas Kjellgren för Kristianstadsbladet. Läs här.

Lukas Göthman

Sofie Proos

I söndags 2 juli, gick presentationen av Mirakel av stapeln. Maria Finn & Jacob Kamp berättade om idé och utförande. En skara på 10 personer lyssnade uppmärksammat på konstnärerna. Konstverket kommer att ligga uppe till 30 september och förändras ständigt efter årstiden.

På söndag 2 juli kl 15.00 kommer Maria Finn att presentera sitt konstverk Mirakel (after Josef Frank) tillsammans med Jacob Kamp. Konstverket är ett så kallat land art projekt där Franks mönster växer fram i gräsmattan vid konsthallens parkering (där även presentationen hålls). “Mirakel”
Maria Finn har tillsammans med Jacob Kamp, landskapsarkitekt, gjort ett verk i gräs till Olseröds konsthall. Verket har titeln ”Mirakel (efter Josef Frank) och tar utgångspunkt i ett av Josef Franks textilmönster med samma titel. Franks titel anspelar på att det är ett mirakel att ett stort mönster kan ta form utifrån några få delar som repeteras. Finn och Kamp använder en del av mönstret till ett gräsverk där en förenklad teckning överförts till gräs som får lov till att växa högt över sommaren. Frank skapade textiler för hemmet, och när mönster från dessa överförs till ett landskap, förstoras också det intima rum som de normalt uppträder i. Hemmets ramar utvidgas och knyts ihop med dess omgivningar.
Mönster handlar om repetition. Det återgivna upprepar sig om och om igen. De flesta av de mönster som Josef Frank tecknade återger någon form för växter, ofta med relation till en plats. Tidiga mönster heter ”Florens” och ”Kitzbühel” och under tiden i New York får de namn som ”California”, “Hawaii” och ”Boston”. Förhållandet till platsen blir efterhand friare och istället för att återge det existerande framstår mönstren mer som fantasier, som ”Victory Garden”, ”Italian Dinner” och ”Dixieland”. Men andra mönster som ”Under ekvatorn” och ”Tre öar i svarta havet” handlar mer om att föreställa sig en plats. Två sena mönster, ”Windows” och ”Himalaya” representerar det nära, fönstret mot världen, och det exotiska, en plats att drömma om långt borta. Franks textiler blir som nya fönster i hemmet, till det mindre förutsägbara. Genom att både återge och uppfinna rör sig mönstren mot det okända, det som vi inte känner igen. I rörelsen mellan det kända och det fantastiska kan man ana en rastlöshet. Frank upplevde i Wien den växande anti-semitismen och emigrerade med sin svenska fru till Sverige på trettiotalet. Under kriget bosatte de sig i New York då de inte kände sig säkra på att Sveriges neutralitet kunde upprätthållas. Rastlösheten var ett livsvillkor. Frank kallar ett mönster från tjugotalet för ”Mirakel”. Genom att vrida mönstrets rapport 180 grader uppstår med få element ett komplicerat och varierat mönster. Det lilla upprepas och blir till något större när mönstret formerar sig. Mönstrets grenar slingrar sig förbi varandra, rotlösa, och utmanar oss när vi försöker att hitta ett system i upprepningen.

Mirakel-installationsbild, Maria Finn, Jacob Kamp

Från och med idag och fram till 30 september är det möjligt att besöka Olseröds Konsthalls gräsmatta vid parkeringen, där ett land-art konstverk har installerats.

Här följer en text om konstverket.

Mirakel
Maria Finn har tillsammans med Jacob Kamp, landskapsarkitekt, gjort ett verk i gräs till Olseröds konsthall. Verket har titeln ”Mirakel (efter Josef Frank) och tar utgångspunkt i ett av Josef Franks textilmönster med samma titel. Franks titel anspelar på att det är ett mirakel att ett stort mönster kan ta form utifrån några få delar som repeteras. Finn och Kamp använder en del av mönstret till ett gräsverk där en förenklad teckning överförts till gräs som får lov till att växa högt över sommaren. Frank skapade textiler för hemmet, och när mönster från dessa överförs till ett landskap, förstoras också det intima rum som de normalt uppträder i. Hemmets ramar utvidgas och knyts ihop med dess omgivningar.
Mönster handlar om repetition. Det återgivna upprepar sig om och om igen. De flesta av de mönster som Josef Frank tecknade återger någon form för växter, ofta med relation till en plats. Tidiga mönster heter ”Florens” och ”Kitzbühel” och under tiden i New York får de namn som ”California”, “Hawaii” och ”Boston”. Förhållandet till platsen blir efterhand friare och istället för att återge det existerande framstår mönstren mer som fantasier, som ”Victory Garden”, ”Italian Dinner” och ”Dixieland”. Men andra mönster som ”Under ekvatorn” och ”Tre öar i svarta havet” handlar mer om att föreställa sig en plats. Två sena mönster, ”Windows” och ”Himalaya” representerar det nära, fönstret mot världen, och det exotiska, en plats att drömma om långt borta. Franks textiler blir som nya fönster i hemmet, till det mindre förutsägbara. Genom att både återge och uppfinna rör sig mönstren mot det okända, det som vi inte känner igen. I rörelsen mellan det kända och det fantastiska kan man ana en rastlöshet. Frank upplevde i Wien den växande anti-semitismen och emigrerade med sin svenska fru till Sverige på trettiotalet. Under kriget bosatte de sig i New York då de inte kände sig säkra på att Sveriges neutralitet kunde upprätthållas. Rastlösheten var ett livsvillkor. Frank kallar ett mönster från tjugotalet för ”Mirakel”. Genom att vrida mönstrets rapport 180 grader uppstår med få element ett komplicerat och varierat mönster. Det lilla upprepas och blir till något större när mönstret formerar sig. Mönstrets grenar slingrar sig förbi varandra, rotlösa, och utmanar oss när vi försöker att hitta ett system i upprepningen.

Idag 26 april kom det en fin recension av Line Bergseths utställning Botanicum med överrubriken “Ett måleriskt mikrokosmos”, skriven av Isac Nordgren för Kristianstadsbladet. Ni kan läsa den här.