Gösta Wallmark, måleri / Viveka Wallmark, keramik

20160324—20160529

Gösta Wallmark (f. 1928) visar en svit målningar som består av punkter. Svarta mot vit botten i rader som på ett ark. Wallmark har arbetat i en abstrakt tradition hela sitt liv där de första åren dominerades av en flödande och rytmisk abstrakt expressionism mestadels i svart, rörelser med springor av vitt. Rörde sig senare mer åt rörelser i tredimensionell form som väggreliefer. Den stora fasta permanenta skulpturen “Gul vägg”, 1972 kan ses idag på Karlavägen 100 i Garnisonen Karlahuset. Ett magnifikt konstverk som lämnar ingen oberörd. Wallmark var även ansvarig för hela färgsättningen av huset som ritades av Tage Hertzell. Wallmark introducerade metod för färgkodning av el, vatten och ventilations system i fastigheten, utöver färgsättning i allmänna utrymmen. Följande år utförde han flera utsmyckningsarbeten. Han var senare konstkonsulent för statens konstråd.

1997 ställde Wallmark ut på Galleri Axel Mörner med en svit målningar som var mer konstruktivistiskt uppbyggda men med samma idé om rytm och flöde i de olika partierna som tidigare. De senaste tio åren har Wallmark reducerat sitt måleri och skapat mer fragila kompositioner med mindre rörelser och ett koncentrerat minimalt bildspråk.

Viveka Wallmark (f. 1947) som har arbetat de senaste 30 åren med sin keramik. Hennes senare arbeten går mot en mer ursprunglig form likt den när människan skapade kärl för användning som den kinesiska traditionen men även den Pre-Colombianska.

Viveka berättar om sitt arbete:
“Mina krukor är ringlade, uppbyggda, av stengodslera. Jag gör strängar av leran som jag bearbetar med ett litet verktyg – ett “sken” för att få ihop skarvarna. Jag arbetar fram formen hela tiden, med sken och med klappträ och direkt med mina händer tills krukan vuxit till det uttryck som jag känner mig nöjd med. Då är krukan färdig att brännas och ev. glaseras. Jag använder stenugnslera som bränns upp till 280 grader.

Keramik är för mig glädje. Att vara i min verkstad gör mig alltid glad. Form uppstår då mina händer, mina redskap, möter leran, bearbetar och formar den. Nära klotet finns lyckan, jag vill få leran att sjunga. Ibland kan glasyren hjälpa mig att nå dit jag vill, ibland är det krukans form som behöver glasyren, ibland finns den bara inuti krukan, det är krukan själv som bestämmer.”

 

Peter Cornell om Gösta Wallmarks måleri:

Vilken rikedom i en punkt.

Efter ett helt liv som målare återvänder Gösta Wallmark till alltings början, till den punkt som Wassily Kandinsky utnämnde till ”måleriets urform”. Bara en djup erfarenhet och kunskap ger konstnären förmågan till en sådan reduktion. Punkten är en paradox: den sätter punkt men är också en början; den signalerar tystnad men kan inte låta bli att tala, fylld av betydelser.Gösta Wallmarks målningar utspelar sig i ett spänningsfält mellan regel och spontan improvisation. Hans punkter är systematiskt uppställda på linje men var och en är en egen individ, ingen en annan lik i storlek, kontur, psykologiskt uttryck och färgens densitet. Varje punkt relaterar till den tidigare och jag kan bara ana den koncentration och dramatik som uppstår varje gång penseln ansätts vid duken – och den överraskning som varje ny punkt väcker hos målaren; punkten kräver att få framträda, liksom ur en andevärld, ibland vänlig och vilsam, ibland dråplig, ja, demonisk som i Henri Michaux’ bläckplumpar.

Punkten representerar den första dimensionen men på rad bildar den också den andra: ”en linje är punkter som går på promenad”, skriver Paul Klee. Och en tredje: punkten upprättar ofrånkomligen ett bildrum på dukens yta, ett framför och ett bakom. Allt ryms i punkten.

I Gösta Wallmarks tidigare punktmålningar skymtar jag en fransk tradition i färgens lyskraft som i impressionismen och Georges Seurats pointillism. I de senare har reduktionen gått ytterligare ett stycke mot en målerisk minimalism vars meditativa skönhet och uppmärksamhet kan påminna om Agnes Martin. Ändå är punkterna mättade med betydelser utanför den rena färgen och formen: punkter på promenad öppnar sig hela tiden för nya associationer, det kan vara hemlig skrift eller partitur, horisonter i landskap eller labyrintiska samhälleliga system. Ja, vilken rikedom i Gösta Wallmarks punkter…

Peter Cornell

Läs artikeln om Gösta & Viveka Wallmark här.

Läs recensionen om utställningen här.