Nu har vi äntligen fått in en sändning av boken ”Att leva med konst och design” av Anette Mörner. En inblick i hur privatpersoner skapar sina hem med högkvalitativ konst och design. 300:- frakt tillkommer. Kontakta Axel Mörner på axel@olserodskonsthall.se – tel 070-4915977
Gösta Wallmark in memoriam
Konstnären Gösta Wallmark har gått bort och lämnar ett tomrum efter sig, men även många fina minnen som vi kan glädjas åt. Hans konst finns kvar åt eftervärlden, som hans glada personlighet och alla fina arbeten och uppdrag han utförde under sitt liv. På Karlavägen 100 i Stockholm finns hans monumentalkonstverk Gul Vägg för allmän beskådan, han utförde även hela färgkodningen för Garnisonen som fastigheten är benämnd. På Gotland vid stranden i Bläse står hans skulptur Port mot Havet, i närheten ligger hans hem där Gösta och Viveka skapade ett vackert och tidlöst hem. Och många är de som har en målning av Gösta som alltid hade en poetisk blick i sina arbeten, det abstrakta måleriet var ständigt i rörelse och mot slutet gick han in i en ny fas med sina punkter som så småningom bildade rader. Jag och Anette är väldigt glada att vi fick ställa ut dessa målningar tillsammans med Vivekas keramik. Utställningen blev fint omskriven och Gösta var väldigt lycklig över det. Nu har han satt en symbolisk punkt för en lång karriär som vi alla kan glädjas åt framöver.
Mellan 4 augusti och 30 september visade vi utställningen Multi-Purpose med konstnärerna Stefan Johansson och Eva Schildt. Det var ett möte mellan Stefans abstrakta multi-koloristiska målningar och Eva Schildts unika designobjekt. Ett mycket uppskattat tilltag som besökarna ofta återkom till. Läs artikeln om utställningen här. Det kom även en fin recension av utställningen som Thomas Kjellgren skrev, läs här. Bild: Stefan Johanssons målning ”Elementar”, 2017, akryl på duk, 140 x 135 cm. 33.000:-
I söndags 2 juli, gick presentationen av Mirakel av stapeln. Maria Finn & Jacob Kamp berättade om idé och utförande. En skara på 10 personer lyssnade uppmärksammat på konstnärerna. Konstverket kommer att ligga uppe till 30 september och förändras ständigt efter årstiden.
På söndag 2 juli kl 15.00 kommer Maria Finn att presentera sitt konstverk Mirakel (after Josef Frank) tillsammans med Jacob Kamp. Konstverket är ett så kallat land art projekt där Franks mönster växer fram i gräsmattan vid konsthallens parkering (där även presentationen hålls). ”Mirakel”
Maria Finn har tillsammans med Jacob Kamp, landskapsarkitekt, gjort ett verk i gräs till Olseröds konsthall. Verket har titeln ”Mirakel (efter Josef Frank) och tar utgångspunkt i ett av Josef Franks textilmönster med samma titel. Franks titel anspelar på att det är ett mirakel att ett stort mönster kan ta form utifrån några få delar som repeteras. Finn och Kamp använder en del av mönstret till ett gräsverk där en förenklad teckning överförts till gräs som får lov till att växa högt över sommaren. Frank skapade textiler för hemmet, och när mönster från dessa överförs till ett landskap, förstoras också det intima rum som de normalt uppträder i. Hemmets ramar utvidgas och knyts ihop med dess omgivningar.
Mönster handlar om repetition. Det återgivna upprepar sig om och om igen. De flesta av de mönster som Josef Frank tecknade återger någon form för växter, ofta med relation till en plats. Tidiga mönster heter ”Florens” och ”Kitzbühel” och under tiden i New York får de namn som ”California”, “Hawaii” och ”Boston”. Förhållandet till platsen blir efterhand friare och istället för att återge det existerande framstår mönstren mer som fantasier, som ”Victory Garden”, ”Italian Dinner” och ”Dixieland”. Men andra mönster som ”Under ekvatorn” och ”Tre öar i svarta havet” handlar mer om att föreställa sig en plats. Två sena mönster, ”Windows” och ”Himalaya” representerar det nära, fönstret mot världen, och det exotiska, en plats att drömma om långt borta. Franks textiler blir som nya fönster i hemmet, till det mindre förutsägbara. Genom att både återge och uppfinna rör sig mönstren mot det okända, det som vi inte känner igen. I rörelsen mellan det kända och det fantastiska kan man ana en rastlöshet. Frank upplevde i Wien den växande anti-semitismen och emigrerade med sin svenska fru till Sverige på trettiotalet. Under kriget bosatte de sig i New York då de inte kände sig säkra på att Sveriges neutralitet kunde upprätthållas. Rastlösheten var ett livsvillkor. Frank kallar ett mönster från tjugotalet för ”Mirakel”. Genom att vrida mönstrets rapport 180 grader uppstår med få element ett komplicerat och varierat mönster. Det lilla upprepas och blir till något större när mönstret formerar sig. Mönstrets grenar slingrar sig förbi varandra, rotlösa, och utmanar oss när vi försöker att hitta ett system i upprepningen.
Från och med idag och fram till 30 september är det möjligt att besöka Olseröds Konsthalls gräsmatta vid parkeringen, där ett land-art konstverk har installerats.
Här följer en text om konstverket.
Mirakel
Maria Finn har tillsammans med Jacob Kamp, landskapsarkitekt, gjort ett verk i gräs till Olseröds konsthall. Verket har titeln ”Mirakel (efter Josef Frank) och tar utgångspunkt i ett av Josef Franks textilmönster med samma titel. Franks titel anspelar på att det är ett mirakel att ett stort mönster kan ta form utifrån några få delar som repeteras. Finn och Kamp använder en del av mönstret till ett gräsverk där en förenklad teckning överförts till gräs som får lov till att växa högt över sommaren. Frank skapade textiler för hemmet, och när mönster från dessa överförs till ett landskap, förstoras också det intima rum som de normalt uppträder i. Hemmets ramar utvidgas och knyts ihop med dess omgivningar.
Mönster handlar om repetition. Det återgivna upprepar sig om och om igen. De flesta av de mönster som Josef Frank tecknade återger någon form för växter, ofta med relation till en plats. Tidiga mönster heter ”Florens” och ”Kitzbühel” och under tiden i New York får de namn som ”California”, “Hawaii” och ”Boston”. Förhållandet till platsen blir efterhand friare och istället för att återge det existerande framstår mönstren mer som fantasier, som ”Victory Garden”, ”Italian Dinner” och ”Dixieland”. Men andra mönster som ”Under ekvatorn” och ”Tre öar i svarta havet” handlar mer om att föreställa sig en plats. Två sena mönster, ”Windows” och ”Himalaya” representerar det nära, fönstret mot världen, och det exotiska, en plats att drömma om långt borta. Franks textiler blir som nya fönster i hemmet, till det mindre förutsägbara. Genom att både återge och uppfinna rör sig mönstren mot det okända, det som vi inte känner igen. I rörelsen mellan det kända och det fantastiska kan man ana en rastlöshet. Frank upplevde i Wien den växande anti-semitismen och emigrerade med sin svenska fru till Sverige på trettiotalet. Under kriget bosatte de sig i New York då de inte kände sig säkra på att Sveriges neutralitet kunde upprätthållas. Rastlösheten var ett livsvillkor. Frank kallar ett mönster från tjugotalet för ”Mirakel”. Genom att vrida mönstrets rapport 180 grader uppstår med få element ett komplicerat och varierat mönster. Det lilla upprepas och blir till något större när mönstret formerar sig. Mönstrets grenar slingrar sig förbi varandra, rotlösa, och utmanar oss när vi försöker att hitta ett system i upprepningen.
Idag 26 april kom det en fin recension av Line Bergseths utställning Botanicum med överrubriken ”Ett måleriskt mikrokosmos”, skriven av Isac Nordgren för Kristianstadsbladet. Ni kan läsa den här.
Artikel i Kristianstadsbladet 12 april 2017. Inför vernissaget av Line Bergseth-Botanicum skrev Sune Johannesson en informativ och kul text om mötet med Line och hennes konst. Läs den här.
Olseröds konsthall öppnar utställningsåret med en norsk resa in i botaniken och ljuset. Och med von Linné som en av inspirationskällorna. ”Naturen är för mig viktig”, säger Line Bergseth.
Artikeln publicerades 12 april 2017.
Line Bergseth berättar om sin resa genom konsthistorien och sökandet efter att hitta ett personligt uttryck som kunde fånga hennes intresse. Ett uttryck att landa i, och utforska vidare.
Hon pausar.
– Förstår du min norsk? Annars kan jag begynne snakke svorsk.
Sedan drygt 15 år bor hon i en mindre ort på den norska sidan av gränsen till Dalsland. Att låta norskan och svenskan mötas i svorsk är därför inget problem för henne. Hit flyttade hon för att få en annan ro än vad stadslivet erbjuder.
Visst kan hon ibland sakna stadens vernissager och kulturmingel med vänner och kollegor, men känslan av att ha naturen runt knuten överväger. Det ger henne också möjlighet att oftare ”gå på tur”.
– För mig är naturen väldigt viktig, säger hon.
Är den inte det för alla norrmän?
– Jo.
Det var också när naturen växte sig in i hennes konstnärskap som hon hittade hem. 1992, under slutet av hennes studier på Konstakademien i Oslo, närstuderade hon blommor och började måla av dem, som porträtt av individer.
– Att börja måla blommor på den tiden var väl ungefär det värsta man kunde göra som ung student. Då handlade det främst om installationer eller att ägna sig åt olika former av konstteori.
Vad mötte du för reaktioner?
– Lite olika, men jag hamnade inte överst på Akademiens lista.
Själv kände Bergseth däremot att hon var något på spåren när hon placerade enskilda blommor i flaskor och koncentrerat återgav motivet på en mindre vit duk.
– Det tar tid att lära sig att inse vad det är man ser när man ser på en växt. När jag så målar blomman träder det fram en mängd andra perspektiv och frågeställningar. Om våra livsformer och de val vi gör på jorden… Jag ges en djupare förståelse för livet, samtidigt som min bild rent faktiskt stannar kvar som ett minne över en tid. För målningen består, medan blomman efterhand förändras.
Den svit ”Blomsterporträtt” hon påbörjade för nu 25 år sedan har hon hållit liv i sedan dess, om så i olika faser och med skilda motiv. Den senaste perioden handlar det mest om pelargonier.
Att måla blommor är att ge sig in i Carl von Linnés historiska landskap av studier, klassificering och namngivande. För Line Bergseth är den gamle svenske botanikern också en stor inspiratör, vilket syns redan i utställningstiteln; ”Botanicum”.
– Linné ordnade naturen och satte ord på den. På det viset förde han in alla växter in i vårt språk, vilket är bra. Nu vet vi att skogen består av gran, björk och mossa, vilket har gett oss en ökad kunskap och bättre skötsel.
Däremot strävar hon inte alls efter att måla med en vetenskaplig blick, måleriet är hennes metod och mål.
I sina allra mest färska målningar, aldrig tidigare visade, är solen, ljuset och växtkraften utgångspunkter. Titeln på de här målningarna, som närmar sig ett abstrakt måleri, är ”Fotosyntes”.
– Om du blundar efter en tids starkt ljus kan du närma dig det här ljusfenomenet, med ett spektrum av en rad olika ljus och färger. Jag har även försökt att stirra upp i tandläkarens starka lampa för att sedan blunda, men det blir inte alls samma effekt. Det är något särskilt med solen.
Line Bergseth öppnar säsongen 2017 den 13 april, med sin utställning Botanicum. Med en stark koppling till naturen arbetar Line med olika måleritekniker för att fånga vår uppfattning av det vackra och förgängliga.
