Från och med idag och fram till 30 september är det möjligt att besöka Olseröds Konsthalls gräsmatta vid parkeringen, där ett land-art konstverk har installerats.
Här följer en text om konstverket.
Mirakel
Maria Finn har tillsammans med Jacob Kamp, landskapsarkitekt, gjort ett verk i gräs till Olseröds konsthall. Verket har titeln ”Mirakel (efter Josef Frank) och tar utgångspunkt i ett av Josef Franks textilmönster med samma titel. Franks titel anspelar på att det är ett mirakel att ett stort mönster kan ta form utifrån några få delar som repeteras. Finn och Kamp använder en del av mönstret till ett gräsverk där en förenklad teckning överförts till gräs som får lov till att växa högt över sommaren. Frank skapade textiler för hemmet, och när mönster från dessa överförs till ett landskap, förstoras också det intima rum som de normalt uppträder i. Hemmets ramar utvidgas och knyts ihop med dess omgivningar.
Mönster handlar om repetition. Det återgivna upprepar sig om och om igen. De flesta av de mönster som Josef Frank tecknade återger någon form för växter, ofta med relation till en plats. Tidiga mönster heter ”Florens” och ”Kitzbühel” och under tiden i New York får de namn som ”California”, “Hawaii” och ”Boston”. Förhållandet till platsen blir efterhand friare och istället för att återge det existerande framstår mönstren mer som fantasier, som ”Victory Garden”, ”Italian Dinner” och ”Dixieland”. Men andra mönster som ”Under ekvatorn” och ”Tre öar i svarta havet” handlar mer om att föreställa sig en plats. Två sena mönster, ”Windows” och ”Himalaya” representerar det nära, fönstret mot världen, och det exotiska, en plats att drömma om långt borta. Franks textiler blir som nya fönster i hemmet, till det mindre förutsägbara. Genom att både återge och uppfinna rör sig mönstren mot det okända, det som vi inte känner igen. I rörelsen mellan det kända och det fantastiska kan man ana en rastlöshet. Frank upplevde i Wien den växande anti-semitismen och emigrerade med sin svenska fru till Sverige på trettiotalet. Under kriget bosatte de sig i New York då de inte kände sig säkra på att Sveriges neutralitet kunde upprätthållas. Rastlösheten var ett livsvillkor. Frank kallar ett mönster från tjugotalet för ”Mirakel”. Genom att vrida mönstrets rapport 180 grader uppstår med få element ett komplicerat och varierat mönster. Det lilla upprepas och blir till något större när mönstret formerar sig. Mönstrets grenar slingrar sig förbi varandra, rotlösa, och utmanar oss när vi försöker att hitta ett system i upprepningen.